Vårt direktpris: 110:- + porto
ISBN 91-631-3710-0
Finns också som e-bok.

Ur kapitel 1: Själavårdens grund

Jesus vårt föredöme

”era själars herde och vårdare”

Jesus är vårt stora föredöme när det gäller själavård och omsorg. Han gjorde gott, predikade, helade och hjälpte dem som hade behov (Matt 9:35-38). Hela hans liv var präglat av det uppdrag han hade: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd” (Joh 10:10b).

Jesus mötte många människor. Ofta var stora skaror samlade, men Jesus såg alltid den enskilda människan och hennes behov. Han var verkligen bärare av rätt människosyn. För honom hade alla ett unikt egenvärde. För honom var alla lika mycket värda. För honom var livet okränkbart.

När man i evangelierna studerar hur Jesus mötte olika enskilda människor ser man ett tydligt mönster. Ett exempel är just Matt 9:35-38. Där beskriver Matteus hur Jesus rörde sig mitt bland människorna, och trots att det alltid var fullt av folk runt omkring honom såg han individen. Han stannade upp och hade tid för den enskilda människans behov. Det Jesus såg fick konsekvenser i hans känsloliv. Han rördes i hjärtat, fylldes av medkänsla. Kärleken till människan var drivkraften i hans liv.

Detta ledde i sin tur till praktiskt handlande. Jesus hjälpte, botade, tröstade och uppmuntrade. Han fyllde behoven.

När Jesus mötte den blinde Bartimaios utanför Jeriko frågade han: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” (Mark 10:51). Bartimaios egen vilja var viktig och initiativet låg helt hos honom som hjälpsökande. Jesus tvingade sig aldrig på någon och klampade aldrig in i någons liv. Han bröt sig aldrig igenom murar av försvar och rädslor.

Som själavårdare är det viktigt att man är försiktig. Dörren till konfidentens inre måste öppnas av honom själv med en nyckel från insidan. Människors inre får inte öppnas med någon dyrk från utsidan, inte ens i ivern att hjälpa. Här gäller det att respektera konfidenten och inte forcera. Försiktiga knackningar kan göras från utsidan, men initiativet måste alltid förbli hos konfidenten själv. Ordet ”konfident”, som ofta används i själavården, betyder just ”den som anförtror sig”.

Som erfaren själavårdare kan man ibland tycka sig förstå vad personen behöver och vilja vidta åtgärder. Men varje människa är unik och det kan finnas något annat behov som ligger allra överst, ett behov som själavårdaren inte har uppfattat. ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” är en fråga som ständigt bör vara vägledande i själavårdarens arbete. Här är Jesus en god förebild.

Ytterligare ett intressant exempel är hur Jesus bemötte Petrus i samband med hans förnekelse under påskhögtidens dramatik. Mänskligt sett hade Jesus all orsak att fördöma och förkasta Petrus efter detta svek. Men istället såg Jesus till att de två efter uppståndelsen möttes ensamma och i förtrolighet, så att Jesus fick tillfälle att upprätta Petrus och stärka honom inför fortsatt tjänst (Joh 21:15-19). Denna starkt själavårdande händelse frigjorde Petrus till fortsatt frimodighet och framgång i arbetet för sin Herre. Upplevelsen låg säkert också bakom hans vackra formulering om Jesus några år senare: ”...era själars herde och vårdare” (1 Petr 2:25).


Om bokenInledning Innehållsförteckning Textavsnitt 1 Textavsnitt 2 Textavsnitt 3 Textavsnitt 4 Bildgalleri Studieguide e-bokBeställning