Vårt direktpris: 110:- + porto
ISBN 91-631-3710-0
Finns också som e-bok.

Ur kapitel 5: Själavårdsrelationen

Nåden

”lockar till tro på nåd”

En helt avgörande nyckel i förlåtelseprocessen är nåden. Den utgör själva kärnan i det bemötande som möjliggör frigörelse och helande från det som binder och sårar.

Begreppet är mycket vanligt förekommande i hela Bibeln. Det hebreiska ordet hesed i Gamla testamentet uttrycker den godhet som Gud visar mot alla sina skapade varelser: ”Herren är god mot alla, barmhärtig mot allt han har skapat” (Ps 145:9). David är övertygad: ”Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv” (Ps 23:6).

Det rika begreppet hesed, som i grunden handlar om medkänsla och omtänksamhet, är så omfångsrikt att flera ord i svenskan behövs för att täcka in det. Förutom ordet nåd översätts det i Gamla testamentet med bland annat ynnest, godhet, barmhärtighet, trofasthet och kärlek.

I Nya testamentets tid motsvaras hesed av grekiskans charis. Det bygger på samma underliggande idé om att utifrån obegränsad generositet göra en hjälpande handling, som utförs enbart för den hjälpbehövandes skull. Den grekiske filosofen Aristoteles definierade charis som ”hjälpsamhet mot någon i nöd utan att få något tillbaka”.

För Paulus är nåden en sammanfattning av alla välsignelser som kommer från Gud genom Kristus: ”Nåd och frid från Gud vår fader och herren Jesus Kristus… Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen” (Ef 1:2-3). Gud uttrycker helt enkelt sin kärlek till människan genom att förlåta henne. Det är genom Jesus Kristus som ”Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor” (Tit 2:11). Den befrielse som detta medför visar sig i det djupa inre lugn som följer av försoningen, upplevelsen av Guds frid i det allra innersta.

Nåd är en egenskap och en kvalitet hos Gud som visar sig just i hans hållning gentemot människan, liksom i hans löften och gåvor. För att täcka in charis på svenska har bibelöversättarna utöver begreppet nåd också använt ord som välvilja, behag och ynnest.

Guds nåd är alltså inte på minsta sätt orsakad av någon förtjänst hos människan. Guds nåd och människans förtjänst utesluter per definition varandra: ”Men om det var av nåd, var det inte för gärningars skull – då vore nåden inte nåd” (Rom 11:6).

För en människa i kris och bekymmer är ofta avståndet mellan verklighet och ideal oöverstigligt. Så många föresatser har spolierats, så många förhoppningar har grusats. Så många försök har misslyckats, så många ambitioner har krossats. Verkligheten känns bottenlös och idealen ouppnåeliga.

Det enda som kan fylla ut detta hotfulla gap är nåden. Den kraft som finns i insikten att nåden räcker kan vara vändpunkten för en människa i nöd. Därför är det avgörande i själavården att hjälparen möter konfidenten med förbehållslös generositet och genom sin attityd lockar till tro på nåd också i den aktuella situationen. Helt enkelt att hjälparen med sin hållning förkroppsligar Guds nåd inför konfidenten.

För konfidenten gäller det att genom denna hjälp kunna ta till sig Guds vilja och förmåga att förlåta, att upprätta och trofast stödja och uppehålla i fortsättningen.

Allt för ofta har fördömanden och förkastanden knäckt tron på upprättelse och en ny tid i livet. Själavårdens uppgift är att ge tillbaka hoppet om förlåtelse och upprättelse och att leda konfidenten till nådens källa, till Gud.


Om bokenInledning Innehållsförteckning Textavsnitt 1 Textavsnitt 2 Textavsnitt 3 Textavsnitt 4 Bildgalleri Studieguide e-bokBeställning