Pris: 60:- + porto
ISBN 91-7195-246-2
Kvarvarande något begagnade exemplar

Ur kapitel 5: …dynamiken

Dynamisk kallelsesyn

Allt detta leder till att min kallelsesyn är den dynamiska. Den bygger på principen om samverkan, där Gud har överlåtit det avgörande inflytandet över mitt liv till mig, samtidigt som han lever mitt liv med mig. Jag tar på mig ansvaret att leva väl efter bästa förmåga, och att efter bästa förstånd integrera Gud i det som sker i mitt liv. Gud tar på sig ansvaret att vara med mig alla dagar, och att på alla upptänkliga sätt hjälpa mig att förstå hans vilja. ”Du Gud, och jag” eller ”Jag Gud, och du” har blivit ”vi”.

Det betyder att det inte är så lätt att besvara frågan om vad som är Guds ”specifika” vilja för mitt liv. Den är nämligen inte förutbestämd och fastlagd. Den är beroende av vad livet lägger i mina händer och vad jag gör av det. Frågan är alltså inte vad som är det rätta för mig utan vad som blir, genom mina beslut och Guds ofattbara nåd, genom vår samverkan och livets dynamiska spel.

Mitt liv har då inte en i förväg lagd perfekt A-plan, en lite sämre B-plan i reserv om jag misslyckas, och en ännu mindre attraktiv C-plan om det skulle gå helt snett. Den kallelsesynen, den statiska, skapar enligt min mening bara rädslor och låsningar. Jag blir dödsförskrämd för att jag inte hör vad Gud säger, jag blir knäsvag inför risken att missförstå honom. Jag måste ju till varje pris uppfatta hans direktiv. Mina ben blir allt mindre och mindre. Till slut liknar de hjul som rullar på hård metall och ger mig huvudvärk av varje dunk i rälsens oändliga skarvar. För jag har blivit som ett tåg som absolut måste få rätt signaler och ha perfekt ledningskontakt uppåt. Under inga omständigheter får jag åka av rälsen. En urspåring vore ren katastrof.

Nej, jag tror inte på den statiska kallelsesynen, att Gud en gång för alla skulle har lagt en väg för mig som jag sedan måste ägna mitt liv att hitta, förstå och följa. Alltför många har hamnat i blockeringar inför Gud, andra och sig själva därför att de upplever det som att de har ”svikit Gud” eller ”svikit kallelsen”, därför att det de en gång upplevde så starkt från Gud inte har gått i uppfyllelse. Krampen att försöka leva upp till Guds A-plan, och smärtan över att ”få nöja sig” med hans B- eller C-plan, har redan knäckt alltför många hängivna, underbara lärjungar.

”Jag är rädd för Gud”, sa David till mig när vi pratades vid i telefon för en tid sen.1 Han var intresserad av kurserna på vår skola, men orkade inte komma än. ”Jag är bränd av alla prestationskrav från den förra bibelskolan som jag gick på”, sa han. ”Jag blev helt fixerad vid att få veta Guds vilja i allting så att jag inte skulle komma fel. Till slut kunde jag inte ta ett enda beslut utan att fråga Gud först. Det gick inte i längden. Jag bröt helt enkelt ihop. Jag orkar inte med att bli pressad en gång till.”

Davids berättelse gjorde mig förskräckt. Vad är det för bild av Gud vi presenterar? Hur kan det bli så att människor tror att de måste få Guds direktiv i varenda liten detalj i livet? David är inte den ende jag har mött som har den gudsbilden. Det är tyvärr inte alldeles ovanligt att folk får kramp inför detaljerna under sitt smått hysteriska sökande efter vad som är ”Guds vilja”. Vilken dörr ska jag gå ut igenom, Gud? Hur många potatisar ska jag äta? Herre, ska jag ringa eller inte? För att inte tala om de stora besluten: Vilken utbildning ska jag välja, Gud? Vem ska jag gifta mig med? Herre, var ska jag bo?

De är helt låsta och präglas kraftigt av sin skräck för att såra Gud eller ”komma ur Guds vilja”. De vill för allt i världen inte misslyckas. Då kan ett straff ligga och lura runt hörnet, så att Gud med hjälp av det kan ”fostra tillbaka” till rätt väg. Gudsbilden blir alltmer negativ. Snart går till och med själva tjänandet ut på att blidka honom. Han är säkert otillfredsställd med mig och upprörd över min oförmåga att förstå honom.

Det är dags att vi blir befriade till ett dynamiskt kallelseliv, där vi växer i modet att fatta beslut, där vägen vidare alltid börjar där vi befinner oss, och där vi är inbjudna att vara medskapare av våra liv. Med det synsättet startar ”min livsväg” just där jag är. Om och om igen. Gud möter mig i diket, om det är där jag är, likaväl som i kyrkbänken, om det är där jag är. Varje steg är på sitt sätt en nystart, behaglig inför Gud. I varje beslut är vi båda delaktiga och skapar tillsammans det som efter hand går att beskriva som ”mitt liv”. Gud har en god vilja för oss, hans verk som vi är, skapade till att göra goda gärningar. Det är vad han har bestämt oss till.2 Vilka de gärningarna i praktiken är, får vi avgöra själva, men att vi ska göra dem behöver vi inte tveka en sekund på.

Den här bokens resonemang har just principen om samverkan som sin grund. Dynamiken bygger på att Gud och jag lever tillsammans och att han har gett mig frihet under ansvar att basera mina initiativ på vad jag förstår om honom och hans goda vilja. Jag kan naturligtvis aldrig upphöja mig över Gud eller göra anspråk på att diktera honom, men han kommer å andra sidan inte heller att ta över initiativet i mitt liv. Det är frågan om sund, levande växelverkan mellan två beslutsförmögna parter, som har valt att leva i symbios med varandra.

Inte ens våra synder hindrar oss från att förverkliga goda syften med våra liv - när Gud får ta hand om dem. Den förlåtnes livsväg har alltid gatubelysning. Det är den oförlåtne som vandrar i mörker. ”Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”3 Nåden är alltid större än nöden.

Gud räknar med mig. Han älskar mig som jag är. Han vill se min personlighet, mina gåvor och min längtan blomma ut i harmoni med hans. Han vill att jag ska vara det han har skapat mig till: ”born to be alive”, född till att leva. Det är när det naturliga förenas med det övernaturliga som buren lyfts bort och fågeln är fri.

Det gamla ordspråket har rätt: ”En utflugen fågel kan inte tas i vingen.”4


1 David heter egentligen något annat.
2 Ef 2:10.
3 Joh 3:20-21.
4 Okänt ursprung.


InledningInnehållsförteckning Textavsnitt 1 Textavsnitt 2 Bildgalleri Studieguide till Kallelse och... befriat livBeställning